Miljö- och klimatnämnden har under våren och sommaren 2020 gjort flera kontrollbesök på restaurangen i centrala Göteborg och då kunnat konstatera att stor trängsel och risk för smittspridning rådde.
Nämnden har därefter utfärdat flera beslut med vitesföreläggande avseende åtgärder för att förhindra trängsel, begränsning av öppettider samt ett gällande att inspektörer ska ges omedelbart tillträde till restaurangen.
Restaurangen har överklagat tre beslut och dessa har nu prövats i tre olika mål vid förvaltningsrätten.
En myndighets beslut om föreläggande eller förbud som förenats med ett vite måste vara utformat på ett så tydligt och klart sätt att den som föreläggandet riktar sig till måste få helt klart för sig vad som fordras för att vitet inte ska kunna dömas ut. Det måste alltså redan av föreläggandet klart framgå vad som krävs och vilka åtgärder adressaten ska vidta. Detta har Högsta förvaltningsdomstolen slagit fast i ett antal domar som är vägledande.
Förvaltningsrätten understryker att förfarandet med att rikta ett vitesföreläggande mot en adressat är en ingripande åtgärd som kan medföra ytterligare rättsverkningar för den enskilde utöver risken för att vitet kan komma att dömas ut. Detta medför enligt förvaltningsrätten att höga krav på förutsägbarhet, tydlighet och rättssäkerhet måste uppställas.
Förvaltningsrätten understryker att, å andra sidan, kan fråga ställas om det kan föra för långt att kräva att det i ett föreläggande i detalj ska preciseras vad adressaten i varje situation ska vidta för åtgärder för att undgå risk för att vitet döms ut. I de nu aktuella fallen handlar det om en restaurang där det befinner sig människor i ständig rörelse och där vitesföreläggandet ska reglera hur restaurangen ska agera i en mängd olika situationer för att undvika att trängsel mellan restauranggästerna uppstår.
"Om alltför höga krav ställs på vitesföreläggandets utformning kan det finnas risk för att syftet med 2020 års tillfälliga lag – att minska smittspridningen av Covid-19 – försvåras, vilket enligt förvaltningsrätten naturligtvis inte är önskvärt", konstaterar chefsrådmannen Ann-Louise Björnsson.
Med hänsyn till bland annat de höga krav på tydlighet och precision som uppställs i praxis kom förvaltningsrätten fram till att föreläggandet om att restaurangen skulle vidta åtgärder för att förhindra trängsel var alltför oklart och inte tillräckligt preciserat och att nämndens beslut därför skulle upphävas.
Vad gällde förbudsbeslutet, att begränsa restaurangens öppettider med fem timmar, gjorde nämnden gällande att beslutet hade föregåtts av möten med restaurangen där de krav som nämnden ställt på restaurangen hade diskuterats. Förvaltningsrätten konstaterade att för att man ska kunna tolka ett vitesföreläggande mot bakgrund av vad som sagts vid sådana möten krävs att det finns en hänvisning till detta material i beslutet eller att mötesdokumentationen bifogats till beslutet. Detta framgår av praxis. Eftersom detta inte skett och då föreläggandet även i denna del var oklart formulerat kom domstolen fram till att nämndens föreläggande skulle upphävas.
Nämndens vitesföreläggande att restaurangen skulle se till att nämndens inspektörer gavs omedelbart tillträde när de kom till restaurangen för att genomföra en kontroll var föranledd av att nämnden vid ett tillfälle fått vänta 1 minut och 30 sekunder innan de släpptes in. Förvaltningsrätten konstaterade att det är självklart att tillsynsmyndigheten måste ges tillträde i direkt anslutning till sitt besök.
Förvaltningsrätten kom fram till att legalitetsprincipen inte upprätthållits eftersom föreläggandets formulering om omedelbart tillträde är mera långtgående än lagtextens formulering om rätt att få tillträde. Föreläggandet kunde därför inte läggas till grund för beslut om vitesföreläggande.