18-åringen dömdes mot sitt nekande för våldtäkt. Brottet bedömdes ha ett straffvärde på något över två års fängelse. Han begärde i hovrätten att få byta offentlig försvarare. Som skäl uppgav han att han inte längre kände förtroende för försvararen. Anledningen till det var bl.a. att försvararen hade satt en kollega i sitt ställe vid polisförhör och en annan vid huvudförhandlingen. Hovrätten avslog hans begäran.
Enligt rättspraxis brukar förtroendebrist ges betydelse vid bedömningen, om den tilltalade riskerar ett längre frihetsberövande eller om målet rör brottslighet av sådant slag att det är särskilt viktigt med ett förtroendefullt samarbete mellan klient och försvarare. Typexempel på det senare är allvarligare sexualbrott. För underåriga tilltalade ska samma riktlinjer tillämpas som för vuxna.
Ett blankt påstående om bristande förtroende kan normalt inte godtas. Högsta domstolen uttalar i avgörandet att unga tilltalade ofta behöver mer stöd från den offentlige försvararen än en vuxen, särskilt om det är första gången som han eller hon lagförs. Det medför att sådana omständigheter som att någon annan bistått vid polisförhör eller vid huvudförhandlingen kan ge upphov till en förtroendebrist hos en ung tilltalad. I det aktuella fallet godtas mot den bakgrunden den tilltalades uppgifter om att han inte längre känner förtroende för försvararen.
Med hänsyn till främst brottslighetens karaktär och straffvärde tillåter Högsta domstolen ett försvararbyte.