Den som har ansökt om uppehållstillstånd i Sverige som flykting eller annan skyddsbehövande (asylsökande) har rätt till bistånd enligt lagen om mottagande av asylsökande m.fl., LMA, i form av bl.a. logi och dagersättning. Rätten upphör normalt när uppehållstillstånd ges eller utlänningen lämnar landet.
Om den som har ansökt om uppehållstillstånd som asylsökande får avslag på sin ansökan får han eller hon avvisas eller utvisas. Ett beslut om avvisning eller utvisning upphör att gälla fyra år från det att beslutet vann laga kraft.
Målet gäller om en utlänning som erhållit bistånd under utvisningsbeslutets giltighetstid men vars utvisningsbeslut har upphört att gälla alltjämt omfattas av personkretsen i LMA. Högsta förvaltningsdomstolen konstaterar att det är en förutsättning för att en utlänning ska ha rätt till bistånd enligt LMA att utlänningen omfattas av lagen.
Högsta förvaltningsdomstolen anser att enbart den omständigheten att en utlänning tidigare har ansökt om uppehållstillstånd som asylsökande inte innebär att han eller hon för all framtid ska anses vara asylsökande och omfattas av personkretsen. En utlänning kan när ett avvisnings- eller utvisningsbeslut har upphört på nytt ansöka om uppehållstillstånd som asylsökande. Detta innebär att utlänningen upphör att vara asylsökande när det tidigare beslutet upphör att gälla. Därmed omfattas utlänningen inte längre av lagens personkrets och har därmed inte rätt till bistånd enligt lagen.
Dom i mål om bistånd åt asylsökande
En utlänning vars utvisningsbeslut har upphört att gälla omfattas inte av lagen om mottagande av asylsökande m.fl. och har därmed inte rätt till bistånd enligt lagen.