Målet gällde en överlåtelse mellan två privatpersoner av en bostadsrätt. I målet hade Högsta domstolen anledning att ta ställning till ett antal viktiga köprättsliga frågor.
En fråga var om bostadsrätten skulle anses felaktig trots att den hade sålts i befintligt skick. Högsta domstolen ansåg att så var fallet eftersom olika brister i ett badrum innebar att bostadsrätten var i väsentligt sämre skick än vad köparen kunde förutsätta vid köpet. Domstolen fäste avseende vid att de relevanta reparationskostnaderna avseende bristerna uppgick till 130 000 kr, dvs. ungefär 6 procent av priset och att felen med hänsyn till priset var väsentliga och kunde göras gällande trots ansvarsfriskrivningen. Till det kom att felen avsåg en central funktion i lägenheten, att det förelegat fara för brand och vattenskada samt att bostadsrättsföreningen krävt att badrummet åtgärdades senast vid viss tidpunkt. Detta medförde att bostadsrätten var felaktig trots klausulen och att köparen kunde få prisavdrag.
Om en köpare före köpet har undersökt det som köps, t.ex. en bostadsrätt, får köparen inte åberopa sådant som borde ha märkts vid undersökningen. I domen konstaterar Högsta domstolen att vad som borde upptäckas beror på omständigheterna i det enskilda fallet. När undersökningen består av en visning av en lägenhet inför en eventuell budgivning och inte syftar till att ingående undersöka alla lägenhetens egenskaper, så påverkar detta i betydande utsträckning vad köparen borde märka.
I domen behandlar Högsta domstolen också hur prisavdraget ska beräknas. Enligt domstolen finns det ofta skäl för att låta reparationskostnaden anses motsvara skillnaden i värde av varan i felaktigt och avtalsenligt skick. Det kan då finnas anledning att göra justeringar för de standardförbättringar en reparation eventuellt har medfört.