Omsättning av en tjänst är som huvudregel mervärdesskattepliktig. Uthyrning av fastighet undantas dock från skatteplikt.
Två bolag som tillhandahåller aktivitetsbaserade arbetsplatser genom medlemskap respektive prenumerationer ansökte om förhandsbesked för att få veta hur tillhandahållandena ska behandlas mervärdesskattemässigt. I tjänsterna ingick förutom tillträde till lokalerna dygnet runt bland annat wifi, bemannad receptionsservice, kaffe, städning och bevakning. Dessutom ingick tillgång till bolagens sociala nätverk och gemenskap. Bolagen avsåg att anställa en s.k. community manager som ska ha till uppgift att bidra till att kunderna får kontakt med varandra.
Skatterättsnämnden ansåg att bolagen huvudsakligen tillhandahöll sina kunder tillgång till lokal och att tillhandahållandena var undantagna från skatteplikt.
EU-domstolen har definierat begreppet uthyrning av fast egendom i mervärdesskattedirektivet som en rätt som ägaren till fast egendom upplåter till en nyttjanderättshavare att mot betalning och för en avtalad tidsperiod nyttja den fasta egendomen och förhindra att någon annan utövar en sådan rätt uthyrning av fast egendom. Enligt EU-domstolen är uthyrning av fast egendom vanligtvis en förhållandevis passiv verksamhet som inte skapar något betydande mervärde. Undantaget från skatteplikt omfattar inte, annat än under mycket speciella förhållanden, en verksamhet som även innebär att ett antal andra kommersiella åtgärder utförs. (Veronsaajien oikeudenvalvontayksikkö, C-215/19, EU:C:2020:518.)
Högsta förvaltningsdomstolen konstaterar att medlemskapen och två av prenumerationerna inte ger kunderna någon garanterad rätt till en arbetsplats eller viss yta. Dessa kunder har alltså inte rätt att ta en plats eller yta i besittning och utestänga andra från motsvarande rätt. Samtliga de kriterier som EU-domstolen har slagit fast för att det ska anses föreligga en från skatteplikt undantagen uthyrning av fast egendom är därmed inte uppfyllda. Dessa tillhandahållandena ansågs således vara skattepliktiga.
En av prenumerationerna garanterar kunden en viss arbetsstation och ansågs innehålla en del som kan sägas utgöra fastighetsupplåtelse. Det som en genomsnittlig kund efterfrågar fick dock anses vara en kombination av rätten att disponera en arbetsstation och tillgången till de andra tjänsterna. Mot bakgrund av att undantag från skatteplikt ska tolkas restriktivt, bedömdes även detta tillhandahållande vara skattepliktigt.
Den fjärde prenumerationen ger kunden rätt till ett visst låsbart utrymme och kunden kan således utesluta andra från motsvarande rätt. Enligt Högsta förvaltningsdomstolens mening får nyttjanderätten till lokalen anses utgöra det dominerande inslaget i tillhandahållandet. Detta tillhandahållande ansågs således vara undantaget från skatteplikt.