Högsta domstolen
 

Formkravet för förhandsavtal att upplåta bostadsrätt

Mål: T 5018-20
Två personer var intresserade av att köpa en bostadsrättslägenhet. De tecknade därför ett förhandsavtal med en bostadsrättsförening om upplåtelse av en lägenhet med bostadsrätt. Enligt avtalet gällde en preliminär insats om sex miljoner kronor. Ett förskott om 80 000 kronor betalades när förhandsavtalet ingicks. Förhandstecknarna begärde senare att få tillbaka förskottet. De hävdade att avtalet inte var giltigt eftersom tiden för den beräknade upplåtelsen inte var angiven på det sätt som lagen kräver.

Enligt lagen ska ett förhandsavtal upprättas skriftligen och ange parternas namn, den lägenhet som avses bli upplåten med bostadsrätt, beräknad tidpunkt för upplåtelsen, de beräknade avgifterna för bostadsrätten och, i förekommande fall, belopp som lämnas i förskott. Om något av dessa formkrav inte är uppfyllt är avtalet inte giltigt och förhandstecknarna har rätt att få tillbaka förskottet.

I parternas avtal från september 2017 hade som ”Preliminär tid för upplåtelse” angetts ett intervall från kvartal 2, 2019 till kvartal 3, 2019. Frågan i Högsta domstolen var om förhandsavtalet var ogiltigt på den grunden att det inte uppfyller lagens formkrav om hur beräknad tidpunkt för upplåtelsen ska anges.

-  Ibland ingås förhandsavtal mycket lång tid före tillträdet av bostadsrättslägenheten, ofta innan byggnation har påbörjats. Detta kan medföra problem för förhandstecknarna på olika sätt. Men det nu prövade målet gällde förhandsavtalets giltighet med hänsyn till formkravet, säger Svante O. Johansson, domare i Högsta domstolen.

Tidigare har Högsta domstolen prövat formkrav beträffande bl.a. frågor om priset angetts tillräckligt specifikt. Domstolen har då varit försiktig med att ogiltigförklara avtal på grund av formfel. Formkravet har i stället ansetts uppfyllt om avtalets ordalydelse på ett tillräckligt tydligt sätt och utan större svårighet ger ledning för att fastställa vad som gäller beträffande det aktuella avtalsvillkoret.

I detta fall anser Högsta domstolen att avtalet uppfyller det formkrav som lagen ställer på den beräknade tidpunkten för upplåtelsen även om den anges som ett intervall. Avtalet är därför inte ogiltigt och förhandstecknarna kan inte få tillbaka vad de har betalat i förskott.