I det ena målet var det fråga om en förvaltare som för sin huvudmans räkning hade ansökt om äktenskapsskillnad. Huvudmannen kunde på grund av sjukdom inte uttrycka någon egen vilja. Maken motsatte sig ansökan. Tingsrätten biföll ansökan och hovrätten fastställde tingsrättens dom.
I det andra målet var omständigheterna likartade men där hade ansökan om äktenskapsskillnad gjorts av en god man.
Högsta domstolens slutsats är att förvaltare och gode män endast under vissa förutsättningar är behöriga att ansöka om äktenskapsskillnad för makens räkning när han eller hon inte själv kan uttrycka sin mening. Så är fallet t.ex. när maken har tagit initiativ till ett sådant förfarande, eller på annat liknande sätt visat sin vilja att skiljas, innan han eller hon förlorade möjligheten att ge uttryck för sin mening. Förvaltare och gode män kan undantagsvis vara behöriga också i andra situationer, när den andra maken använder de äktenskapsrättsliga reglerna till skada för den make som har förvaltare eller god man.
I målen anses det inte klarlagt att omständigheterna har varit sådana att förvaltaren eller den gode mannen har varit behörig att ansöka om äktenskapsskillnad.