Huvudfrågan i målet var om den som lämnar över sin e-legitimation till någon annan i avsikt att mottagaren ska använda den ger mottagaren behörighet att rättshandla för hans eller hennes räkning.
Innebörden i Högsta domstolens avgörande är att ett sådant överlämnande kan få till följd att mottagaren binder innehavaren av e-legitimationen vid avtal som ingås med hjälp av legitimationen. Skälet till det är att innehavaren av e-legitimationen genom överlämnandet ger tredje man anledning att hysa befogad tilltro till att legitimationen används av en behörig person.
Högsta domstolen konstaterar dock att den behörighet att binda innehavaren av e-legitimationen som mottagaren får i situationer av detta slag aldrig sträcker sig längre än den befogade tilliten hos tredje man (dvs. motparten i avtalet). Tredje man har normalt anledning att ha befogad tillit till att sådan användning av e-legitimationen som avser ordinära transaktioner, däribland upptagandet av mindre lån, härrör från legitimationens innehavare. Om e-legitimationen däremot används för rättshandlingar av mera speciellt slag, såsom upptagandet av större lån, har tredje man mindre anledning att hysa befogad tillit, i synnerhet när innehavaren är en konsument. I sådana fall kan det krävas att tredje man gör ytterligare kontroller för att få bekräftat att rättshandlingen härrör från innehavaren.
I detta fall var varken låneavtalet i sig eller omständigheterna kring dess tillkomst sådana att kreditföretaget hade skäl att göra några särskilda kontroller. Företaget hade därför anledning att hysa en befogad tillit till att legitimationen användes av en behörig person. Tilliten berodde på att mannen hade gett sambon rätt att vidta olika slag av transaktioner med hjälp av legitimationen och han måste ha insett att en tredje man skulle uppfatta att det som gjordes med hjälp av legitimationen gjordes för hans räkning och i hans namn.
Överlämnandet av legitimationen innebar därför att sambon hade behörighet att binda mannen vid låneavtalet. Att mannen hade utgått från att sambon inte skulle nyttja e-legitimationen på detta sätt saknar betydelse, eftersom han inte hade utövat någon uppsikt över hur legitimationen användes. Han ansågs därför betalningsskyldig för lånet.