Skatteverket ska bevilja anstånd med betalning av skatt eller avgift, om det är tveksamt hur stort belopp som kommer att behöva betalas, eller om det skulle medföra betydande skadeverkningar för den betalningsskyldige eller annars framstå som oskäligt att betala skatten eller avgiften.
För flera redovisningsperioder gjorde ett bolag avdrag för ingående mervärdesskatt utan att redovisa någon utgående mervärdesskatt och tillgodoräknades därmed överskjutande ingående mervärdesskatt. Efter omprövning vägrade Skatteverket bolaget avdrag för ingående mervärdesskatt och återkrävde den skatt som hade tillgodoräknats bolaget. Skatteverket avslog därefter bolagets ansökan om anstånd med betalningen av skatten med motiveringen att anstånd kan beviljas endast om det finns skatt att betala för den aktuella redovisningsperioden, vilket är fallet om utgående mervärdesskatt överstiger ingående mervärdesskatt.
Förvaltningsrätten avslog bolagets överklagande, men kammarrätten upphävde förvaltningsrättens dom och Skatteverkets beslut samt visade målen åter till Skatteverket för fortsatt handläggning. Kammarrätten fann att överskjutande ingående mervärdesskatt som ska betalas tillbaka till Skatteverket med anledning av ett tvistigt beslut är att likställa med skatt att betala och att anstånd därmed kan beviljas om övriga förutsättningar är uppfyllda, vilket det ankom på Skatteverket att pröva.
Högsta förvaltningsdomstolen konstaterade att det belopp som Skatteverket krävt tillbaka avser överskjutande ingående mervärdesskatt och att det därmed utgör skatt i lagens mening. Bolaget har därmed rätt till anstånd med betalningen av beloppet om övriga förutsättningar för anstånd är uppfyllda. Den omständigheten att det inte finns någon mervärdesskatt att betala för de redovisningsperioder som den ingående mervärdesskatten avser saknar betydelse. Skatteverkets överklagande avslogs därför.