Målen gäller överprövning av två offentliga upphandlingar av ramavtal, varav den ena upphandlingen avser ramavtal som ska tecknas med en leverantör och den andra ramavtal som ska tecknas med flera leverantörer. Högsta förvaltningsdomstolen fann i båda fallen att de upphandlande myndigheterna hade brutit mot upphandlingslagstiftningen genom att inte ange den största kvantitet eller det högsta värde som ramavtalen ska omfatta.
Högsta förvaltningsdomstolen ansåg dock att de leverantörer som hade ansökt om överprövning inte hade visat att denna brist hade medfört att de hade lidit eller kan komma att lida skada i den mening som avses i 20 kap. 6 § lagen om offentlig upphandling. Detta mot bakgrund av att leverantörerna inte hade begärt några förtydliganden från de upphandlande myndigheterna samt att leverantörernas beskrivningar av skadan var förhållandevis allmänt hållna. Vidare ansåg Högsta förvaltningsdomstolen att vad leverantörerna hade anfört om att de hade fråntagits möjlighet att delta i en eventuell framtida upphandling saknade betydelse för bedömningen av om de hade lidit eller riskerar att lida skada till följd av bristerna i de i målen aktuella upphandlingarna.