Högsta domstolen
 

En butiksinnehavare har frikänts från ett åtal om ansvar för att felaktigt märkta cigarettpaket hade bjudits ut till försäljning i butiken

Mål: B 1886-21
I målet var frågan om butiksinnehavaren hade haft uppsåt till att konsumenter hade tillhandahållits cigarettpaket med oriktiga hälsovarningar. I sitt avgörande har Högsta domstolen lämnat vägledning för hur uppsåtsbedömningen kan göras när det gäller om en person med övervakningsansvar har haft likgiltighetsuppsåt.

Den åtalade mannen hade övertagit butiken från sin bror och var den som enligt en anmälan till kommunen skulle vaka över tobakshanteringen. Kort efter övertagandet blev han mycket sjuk och lämnade landet. Butiksinnehavarens bror fortsatte att sköta butiken och efter cirka ett år framkom det att felaktigt märkta cigarettpaket bjöds ut till försäljning till konsumenter. Högsta domstolen ansåg att det inte var bevisat att butiksinnehavaren hade insett att det fanns en risk för att det vid tiden för tillsynsbesöket tillhandahölls felaktigt märkta cigarettpaket i butiken.

När en brottslig handling har begåtts i en näringsverksamhet, kan fråga uppkomma under vilka förutsättningar en företrädare för verksamheten som inte själv har utfört gärningen, men har haft att övervaka den på grund av sin formella eller faktiska ställning, kan dömas till straffansvar (s.k. företagaransvar).

Högsta domstolen har nu i domen konstaterat att om det för straffansvar för den som har utfört den aktuella handlingen krävs uppsåt, så måste också företrädaren ha haft uppsåt till de faktiska förhållanden som medför att handlingen utgör ett brott. Vidare har Högsta domstolen uttalat sig om betydelsen av en tillsynsansvarigs försummelse vid prövningen av om denne har haft likgiltighetsuppsåt till regelöverträdelsen.