Dom i mål om avvisad begäran om omprövning

Jobb- och utvecklingsgarantin är ett arbetsmarknadspolitiskt program som syftar till att erbjuda långtidsarbetslösa personer individuellt utformade insatser, bl.a. i form av arbetsmarknadsutbildningar, för att de så snabbt som möjligt ska få arbete. Arbetsförmedlingen beslutade i ett fall att avbryta en enskilds deltagande i en arbetsmarknadsutbildning utifrån bedömningen att denne inte kunde tillgodogöra sig utbildningen. Den enskilde var dock fortsatt anvisad till jobb- och utvecklingsgarantin och hade rätt till ersättning för sitt deltagande där. Den enskilde begärde omprövning av beslutet.

Arbetsförmedlingen avvisade begäran om omprövning med motiveringen att ett beslut om att avbryta en viss insats inom programmet inte är ett beslut som kan omprövas. Den enskilde överklagade avvisningsbeslutet till förvaltningsrätten som upphävde beslutet och återförvisade målet till Arbetsförmedlingen för omprövning av beslutet om att avbryta arbetsmarknadsutbildningen. Arbetsförmedlingen överklagade förvaltningsrättens dom till kammarrätten som avslog överklagandet. Arbetsförmedlingen fullföljde talan till Högsta förvaltningsdomstolen.

Högsta förvaltningsdomstolen uttalade inledningsvis att processen enbart gäller frågan om avvisningsbeslutet var riktigt och att en förutsättning för att den frågan ska kunna prövas är att avvisningsbeslutet får överklagas. Högsta förvaltningsdomstolen fann därefter att det överklagade avvisningsbeslutet inte är ett beslut som avser sådana frågor som enligt förordningen om jobb- och utvecklingsgarantin får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol och att ett överklagandeförbud gäller enligt förordningen.

Högsta förvaltningsdomstolen fann vidare att det inte heller föreligger någon rätt till domstolsprövning av avvisningsbeslutet med stöd av artikel 6.1 i den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, EKMR.

Mot denna bakgrund fann Högsta förvaltningsdomstolen att förvaltningsrätten varit förhindrad att ta upp överklagandet till sakprövning. Av det skälet upphävde Högsta förvaltningsdomstolen kammarrättens och förvaltningsrättens avgöranden samt avvisade den enskildes överklagande till förvaltningsrätten.