Vid huvudförhandlingen erkände den tilltalade att han orsakat den andre mannens död genom att skjuta denne i huvudet, men invände att det hade skett av oaktsamhet. Den tilltalade erkände också gärningarna avseende brott mot griftefrid och vapenbrott.
Åklagaren presenterade en relativt omfattande teknisk utredning bestående av bl.a. en brottsplatsundersökning av den tilltalades lägenhet och en undersökning av vapnet. Tingsrätten anser att det genom den tekniska utredningen, som stöds av den tilltalades egen berättelse, är ställt utom rimligt tvivel att den tilltalade sköt den andre mannen i huvudet med pistol vilket ledde till mannens död. Den tilltalade stod bakom den andre mannen som satt ned i en fåtölj. Den tilltalade avlossade skottet från mycket nära håll och träffade mitt i huvudet. Enbart utifrån vad som framkommit om den tilltalades handlande och de faktiska omständigheterna anser tingsrätten att åklagaren presenterat tillräcklig bevisning om att den tilltalade vid skottögonblicket avsåg att döda den andre mannen.
Eftersom den tilltalade har invänt att det skett av oaktsamhet har dock rätten värderat den tilltalades berättelse och ställt den mot åklagarens bevisning som talar i annan riktning. Det har visserligen inte klarlagts att den tilltalade hade motiv att döda den andre mannen, men det är utrett att båda männen drack mycket alkohol under den aktuella perioden, att den tilltalade kunde ha ett häftigt humör och att han förvarade en fungerande pistol med skarp ammunition i sin lägenhet. Vid bevisvärderingen av den tilltalades berättelse konstaterar tingsrätten att den tilltalade lämnade sin berättelse först ca 6 månader efter att han hördes första gången av polis och dessutom först sedan polis i ett flertal förhör konfronterat honom med en mängd mycket besvärande bevisning. Därför sätter rätten mycket låg tilltro den tilltalades berättelse om oaktsamhet. Rätten anser vidare att utredningen om vapnets funktion talar mycket starkt för att den som skulle skjuta med vapnet behövde använda betydande avtryckarkraft. Den omständigheten talar i sin tur mycket starkt för att pistolen avlossades med avsikt. Likaså anser rätten att den tilltalades styckning och hantering av den dödes kropp talar mer för att skottet avlossades med avsikt än att det skedde av misstag. Sammantaget bedömer rätten att den tilltalades berättelse och den bevisning han åberopat till stöd för sin version av händelseförloppet inte förtar bevisvärdet av åklagarens bevisning. Den tilltalade ska därför dömas för mord.
Chefsrådmannen Måns Wigén uttalar följande om rättens bevisprövning.
- Den tilltalade har uppgett att han avlossade det dödande skottet av oaktsamhet. Rätten sätter dock mycket låg tilltro till den uppgiften eftersom den kom långt in i utredningen och först efter att polisen konfronterat honom med mycket besvärande bevisning. Sen visar också utredningen om vapnets funktion att den som skulle skjuta med vapnet behövde använda betydande avtryckarkraft, vilket talar mycket starkt för att skottet avlossades med avsikt. Sammantaget anser rätten att den tilltalades berättelse och bevisning inte förtar bevisvärdet av åklagarens bevisning. Den tilltalade ska därför dömas för mord.
Efter 2020 års lagändring anses utgångspunkten för straffvärdet vid mord vara fängelse i sexton år. För att påföljden ska bestämmas till livstids fängelse måste omständigheterna vara försvårande, t.ex. om gärningen varit särskilt hänsynslös eller inneburit särskilt lidande för offret. Den enda försvårande omständigheten som framkommit är den tilltalades avsiktsuppsåt och den bedöms inte ensamt vara tillräckligt försvårande för att föranleda livstids fängelse. Brottet mot griftefrid och det grova vapenbrottet ska bedömas som separata brott och inte som försvårande omständigheter vid påföljdsval och straffvärdesbestämning för mord. Den samlad brottslighetens straffvärde bedöms motsvara 17 år och sex månader. Straffet reduceras dock med ett år och sex månader för att den tilltalade medverkat till utredningen av både mordet och vapenbrottet genom att bl.a. berätta var mordvapnet fanns någonstans. Påföljden bestäms därför till fängelse 16 år.
Chefsrådmannen Måns Wigén uttalar följande om påföljdsvalet och straffmätningen.
- Utgångspunkten vid mord är fängelse 16 år och endast om omständigheterna är försvårande, t.ex. om gärningen varit särskilt hänsynslös eller inneburit särskilt lidande för offret, ska påföljden bestämmas till livstids fängelse. Den tilltalades hantering av liket efteråt utgör ett särskilt brott som inte ska beaktas som en försvårande omständighet vid mordet. I målet har det framkommit både försvårande och förmildrande omständigheter. I fråga om påföljden ska också nämnas att den tilltalade bedömts vara berättigad till viss straffreduktion för att han medverkat i utredningen och bl.a. berättat var mordvapnet fanns. Påföljden bestäms därför till fängelse 16 år.
Den tilltalade ska även betala skadestånd till en anhörig till den avlidne.