En ansökan om skattelättnader enligt lagen (1999:1305) om Forskarskattenämnden ska för att kunna prövas ha kommit in till nämnden inom tre månader från det att arbetet i Sverige påbörjats.
En utländsk arbetstagare hade sedan 2016 innehaft en tjänst hos en svensk arbetsgivare med huvudsaklig placering i Tyskland. Arbetstagaren påbörjade i oktober 2019 en annan tjänst hos sin svenska arbetsgivare med placering i Sverige och lämnade då in en ansökan om skattelättnader till Forskarskattenämnden som avsåg den nya tjänsten.
Forskarskattenämnden fann att ansökan hade kommit in för sent och avvisade den med motiveringen att arbetstagaren utan avbrott hade varit anställd hos samma arbetsgivare sedan oktober 2016 och med viss regelbundenhet utfört arbete i Sverige sedan dess. Arbetstagaren ansågs därför ha påbörjat arbete i Sverige 2016 varför ansökan om skattelättnader hade kommit in efter den tre månader långa ansökningsfristen.
Förvaltningsrätten i Stockholm och Kammarrätten i Stockholm gjorde samma bedömning som Forskarskattenämnden.
Högsta förvaltningsdomstolen konstaterade att såväl bestämmelsen om rättidsprövning i lagen om Forskarskattenämnden som bestämmelserna som reglerar förutsättningarna för skattelättnader i inkomstskattelagen (1999:1229) utgår från den tidpunkt då arbetet påbörjas. Högsta förvaltningsdomstolen ansåg att bestämmelsernas ordalydelser och deras inbördes förhållanden innebär att det är samma arbete som avses i de båda bestämmelserna. Ansökningsfristen ska därför utgå från tidpunkten för påbörjandet av det arbete som den sökande enligt sin ansökan önskar få prövat mot bestämmelserna i inkomstskattelagen. Enligt domstolen ger även förarbetena till regleringen stöd för denna slutsats.
Mot denna bakgrund fann Högsta förvaltningsdomstolen att ansökan hade kommit in i rätt tid. Underinstansernas avgöranden upphävdes därför och målet visades åter till Forskarskattenämnden för prövning av om förutsättningarna för skattelättnader är uppfyllda.