Omvårdnadsbidrag är en socialförsäkringsförmån som kan beviljas en förälder till ett barn som på grund av funktionsnedsättning kan antas vara i behov av omvårdnad och tillsyn under minst sex månader. Bidraget lämnas som en fjärdedels förmån om barnet har mer än måttliga behov av omvårdnad och tillsyn på grund av funktionsnedsättning, halv förmån om barnet har stora sådana behov, tre fjärdedels förmån om barnet har mycket stora behov och med hel förmån om barnet har särskilt stora behov.
Omvårdnadsbidraget infördes den 1 januari 2019 och ersatte det tidigare vårdbidraget.
I detta fall beviljade kammarrätten en förälder till en flicka med bl.a. grav hörselnedsättning helt omvårdnadsbidrag. Med hänvisning till praxis från Försäkringsöverdomstolen beträffande vårdbidrag ansåg kammarrätten att utgångspunkten var att föräldrar till barn med grav hörselnedsättning hade rätt till helt omvårdnadsbidrag till dess barnet fyller 16 år. I sin bedömning konstaterade kammarrätten att det inte hade kommit fram några omständigheter som motiverade att en lägre grad av bidrag beviljades för dottern.
Högsta förvaltningsdomstolen konstaterade att redan utformningen av bestämmelserna om omvårdnadsbidrag ger uttryck för att det är varje barns individuella behov av omvårdnad och tillsyn som ska ligga till grund för prövningen. Det framgår också av förarbetena att rätten till omvårdnadsbidrag inte bör grundas på särskilda diagnoser.
Enligt Högsta förvaltningsdomstolen ska prövningen av rätten till omvårdnadsbidrag alltid baseras på en individuell bedömning av barnets behov av omvårdnad och tillsyn oavsett vilken typ av funktionsnedsättning det handlar om. Vid den bedömningen ska också föräldraansvaret och annat samhällsstöd beaktas.
Eftersom kammarrätten hade beviljat helt omvårdnadbidrag utan att göra någon sådan individuell bedömning som reglerna om omvårdnadsbidrag kräver visades målet åter dit för en ny prövning.