Tingsrätten fann det bevisat att advokaten förmedlat information mellan en klient som varit häktad och belagd med restriktioner och en eller flera personer som inte var frihetsberövade. Informationen rörde enligt åklagaren tillskapandet av ett falskt bevis i form av utplacering av en pluggad pistol i ett källarförråd. Tingsrätten dömde advokaten för skyddande av brottsling, grovt brott.
Hovrätten gör bedömningen att advokaten förmedlat information mellan klienten och andra men att detta i sig inte är kriminaliserat. För att advokaten ska dömas krävs det att det är bevisat att han också har deltagit i planeringen av det falska beviset. Bevisningen mot advokaten är en Encrochatkonversation mellan två personer som diskuterar utplaceringen av den pluggade pistolen. Advokaten deltar inte själv i chatten, utan omnämns, och de som skriver återger vad denne ska ha sagt till dem. De är inte hörda i målet. Advokaten har tystnadsplikt vilket innebär en befogad anledning att inte uttala sig om vilken information han fått och vilka åtgärder som vidtagits.
Hovrätten finner att det rör sig om ett relativt begränsat antal meddelanden, som när det gäller advokatens roll inte är uppenbara till sin innebörd. Konversationen måste därför tolkas vilket innebär att det finns en risk för missförstånd och feltolkningar.
Hovrättens slutsats är att det finns utrymme för alternativa förklaringar och att bevisningen inte är tillräcklig för en fällande dom. En nämndeman är skiljaktig och vill fastställa tingsrättens dom.