I brottmål ska domstolarna beakta s.k. billighetsskäl, dvs. skäl som talar för en mildare påföljd. Ett sådant skäl är om det tagit ovanligt lång tid mellan brottet och den slutliga domen. Ett annat skäl är om den dömde till följd av brottet förlorat sin anställning. Ett ytterligare skäl är om straffet skulle framstå som oproportionerligt strängt om domstolen inte tog hänsyn till att den dömde drabbats av andra rättsliga sanktioner till följd av brottet.
För att vara behörig att arbeta som t.ex. sjuksköterska krävs legitimation. Om den som har legitimation begår brott som påverkar förtroendet för henne eller honom kan HSAN enligt patientsäkerhetslagen besluta om en treårig prövotid. Under denna tid får personen fortsätta att arbeta i yrket men kan behöva följa en prövotidsplan. Planen kan t.ex. innebära att han eller hon ska genomgå behandling för missbruk.
Enligt Högsta domstolen kan de verkningar som följer av prövotidsplanen vara så ingripande att de ska vägas in när straffet bestäms.
I målet hade det tagit nästan fem år från att brotten begicks och förundersökning inleddes till det att slutlig dom meddelads. Vidare hade sjuksköterskan förlorat sin anställning. Hon hade också följt en prövotidsplan som innebar att hon skulle ha regelbundna samtal med beroendesköterska och läkare, samt lämna slumpmässiga urin- och blodprov. Med beaktande härav dömde Högsta domstolen sjuksköterskan till sex månaders fängelse i stället för tio månader, som hon annars skulle ha fått.