Dom i mål om bistånd enligt socialtjänstlagen

Den som inte själv kan tillgodose sina behov eller kan få dem tillgodosedda på annat sätt har enligt socialtjänstlagen (2001:453) rätt till bistånd av socialnämnden för sin försörjning, s.k. försörjningsstöd. Försörjningsstöd lämnas för skäliga kostnader för bl.a. boende. När någon hyr en bostad i andra hand ingås ett avtal mellan förstahandshyresgästen och andrahandshyresgästen. Av jordabalkens regler följer att förstahandshyresgästen måste inhämta hyresvärdens samtycke till uthyrningen och att han eller hon riskerar att förlora sitt kontrakt om ett sådant samtycke saknas. Konsekvensen av det är i regel att andrahandshyresgästen måste flytta ut. Som förutsättning för att bevilja försörjningsstöd för kostnader för boende i andra hand krävde en socialnämnd att hyresvärdarna har godkänt andrahandskontrakten. Syftet med kravet var enligt nämnden att undvika att bistånd ges för boende i bostäder med ogiltiga avtal eftersom ett sådant bistånd kan främja den svarta bostadsmarknaden. Mot den bakgrunden avslog socialnämnden en enskilds ansökan om ekonomiskt bistånd avseende hyra för en lägenhet som han hade hyrt i andra hand utan hyresvärdens samtycke. Nämnden hade tidigare informerat honom om att han inom fyra månader (skäligt rådrum) måste få kontraktet godkänt av hyresvärden, alternativt hitta ett annat godkänt boende. Högsta förvaltningsdomstolen konstaterade att det varken i socialtjänstlagen eller i dess förarbeten anges att rätten till bistånd för kostnader för boende ska vara beroende av att det hyresrättsliga regelverket har följts och att det inte heller finns något stöd för att så är fallet i rättspraxis. Högsta förvaltningsdomstolen noterade sedan att domstolen i rättsfallet RÅ 2009 ref. 4 funnit att en person som bodde i en kolonistuga hade rätt till bistånd för sina boendekostnader trots att det enligt upplåtelseavtalet inte var tillåtet att bo där permanent. Resonemangen i rättsfallet RÅ 2009 ref. 4 talade, enligt Högsta förvaltningsdomstolen, för att domstolen ansett att det över huvud taget saknades stöd för att vägra bistånd på den grunden att boendet i kolonistugan inte var tillåtet. Mot denna bakgrund fann Högsta förvaltningsdomstolen att saknades skäl för att bedöma ett boende som inte är tillåtet enligt ett upplåtelseavtal (såsom i RÅ 2009 ref. 4) och ett boende där det hyresrättsliga regelverket inte har följts (nu aktuell situation) på olika sätt. Den omständigheten att hyresvärden inte gett sitt samtycke till andrahandsuthyrningen var därför inte skäl för att vägra den enskilde ekonomiskt bistånd för kostnader för boende i nu aktuellt mål.