Frågan i Högsta domstolen var under vilka förutsättningar anstånd under pågående löneutmätning bör beviljas. Vid utmätning i lön ska gäldenären förbehållas ett belopp som svarar mot vad gäldenärens behöver för sitt och familjens underhåll. Beloppet är avsett att vara högre än vad gäldenären hade kunnat få i försörjningsstöd om annan försörjning hade saknats. Möjligheten att även bevilja anstånd kan beskrivas som en säkerhetsventil för att undvika ohållbara livssituationer för gäldenären och för att denne inte ska riskera att leva under en skälig levnadsnivå. Det praktiska behovet av anstånd blir större när en utmätning pågår länge och det uppstår engångsvisa kostnader som förbehållsbeloppet inte räcker för att betala.
I detta fall konstaterade Högsta domstolen att det skulle kunna leda till allvarliga konsekvenser för gäldenären om den fortsatta tandvården inte kunde inledas. Gäldenären beviljades därför anstånd för att kunna betala skulden till vårdgivaren. Anståndet syftade också till att tillgodose familjens behov av att köpa vissa möbler med mera.