Om en beskattningsbar person bedriver både skattepliktig och undantagen verksamhet (s.k. blandad verksamhet) och förvärvar varor och tjänster som används gemensamt i båda dessa verksamheter medges avdrag för ingående mervärdesskatt endast för den del av den ingående skatten som hänför sig till den skattepliktiga verksamheten. Om denna del inte kan fastställas får avdragsbeloppet enligt de svenska bestämmelserna i stället bestämmas genom uppdelning efter skälig grund.
I målen hade ett bolag begärt att Skatteverket skulle fastställa andelen avdragsgill ingående mervärdesskatt för gemensamma kostnader på grundval av bolagets omsättning. Skatteverket ansåg dock att den avdragsgilla andelen skulle fastställas i enlighet med en s.k. sektoriserad beräkningsmodell. Enligt myndigheten speglade en sådan modell bättre resursförbrukningen i den skattepliktiga respektive undantagna verksamheten.
Högsta förvaltningsdomstolen konstaterade att den svenska regleringen inte på ett korrekt sätt genomför de relevanta bestämmelserna i mervärdesskattedirektivet. Med hänsyn till den EU-rättsliga principen om direkt effekt ansåg domstolen att en beskattningsbar person inte kan vägras att använda den omsättningsbaserade beräkningsmetod som föreskrivs i direktivet för att bestämma andelen avdragsgill ingående mervärdesskatt avseende gemensamma kostnader vid s.k. blandad verksamhet. Målen återförvisades till Skatteverket för en prövning av avdragets storlek.