En person som på grund av stora och varaktiga funktionsnedsättningar behöver hjälp med s.k. grundläggande behov kan från kommunen få biträde av en personlig assistent eller ekonomiskt stöd till skäliga kostnader för sådan assistans. Om behovet av hjälp med de grundläggande behoven uppgår till i genomsnitt mer än 20 timmar i veckan kan Försäkringskassan bevilja ersättning för kostnaderna för den personliga assistansen i form av statlig assistansersättning. Som huvudregel gäller att assistansersättning inte lämnas för tid när en person vistas i eller deltar i skola, om det inte finns särskilda skäl.
Försäkringskassan hade beslutat att en person inte skulle få assistansersättning utbetald för en viss tid när denne hade deltagit i kommunal vuxenutbildning. Den fråga som aktualiserades i målet var om kommunal vuxenutbildning ska anses utgöra skola vid tillämpningen av socialförsäkringsbalkens bestämmelser om rätten till assistansersättning.
Högsta förvaltningsdomstolen uttalade att den grundläggande tanken bakom huvudregeln om att assistansersättning inte utgår vid vistelse i skola har varit att dra en gräns mellan personlig assistans, finansierad genom statlig assistansersättning och närliggande kommunala verksamheter. Enligt Högsta förvaltningsdomstolens mening saknades anledning att exkludera den kommunala vuxenutbildningen från begreppet skola i den mening som var aktuell i målet. Försäkringskassan hade därför gjort rätt som inte betalade ut assistansersättning för den aktuella tiden.