Om ett ärende hos en myndighet inte har avgjorts inom sex månader kan en enskild part begära att ärendet ska avgöras. Om en enskild gör en sådan begäran ska myndigheten antingen avgöra ärendet inom fyra veckor eller avslå begäran i ett särskilt beslut. I målet hade en enskild framställt en sådan begäran, men myndigheten avvisade den med hänvisning till att den enskilde saknade partsställning. Förvaltningsrätten bedömde att den enskilde hade partsställning och återförvisade målet till myndigheten. Efter överklagande från myndigheten beslutade kammarrätten att avvisa överklagandet med hänvisning till att överinstansens beslut enligt 49 § andra stycket förvaltningslagen inte får överklagas. Myndigheten överklagade beslutet till Högsta förvaltningsdomstolen. Högsta förvaltningsdomstolen konstaterade att överklagandeförbudet i 49 § andra stycket förvaltningslagen inte är tillämpligt när begäran om att ett ärende ska avgöras inte har prövats i sak eftersom myndigheten inte fattat något sådant avslagsbeslut som avses i 49 § första stycket. Kammarrätten gjorde därför fel när den avvisade myndighetens överklagande. Då ärendet därefter avgjorts slutligt hos myndigheten föranledde överklagandet ingen åtgärd från Högsta förvaltningsdomstolen och ärendet avskrevs från vidare handläggning.
Dom i mål om avvisad talan
Överklagandeförbudet i 49 § andra stycket förvaltningslagen (2017:900) är inte tillämpligt när en begäran om att ett ärende ska avgöras inte har prövats i sak.