Högsta domstolen
 

Ett avgörande om skyddstillsyn med kontraktsvård

Mål: B 7397-22
Högsta domstolen prövar frågan om det förhållandet att den planerade behandlingen kan framstå som mer ingripande än det alternativa fängelsestraffet hindrar att skyddstillsyn med kontraktsvård väljs som påföljd.

Om rätten kommer fram till att det finns skäl för att välja fängelse som påföljd ska den göra en ny prövning om det finns särskilda skäl för att ändå bestämma påföljden till skyddstillsyn. Som skäl för att välja skyddstillsyn kan rätten då beakta bl.a. om missbruk av beroendeframkallande medel eller något annat särskilt förhållande som kräver vård eller annan behandling i väsentlig grad har bidragit till att brottet har begåtts och den tilltalade förklarar sig villig att gå igenom lämplig behandling som enligt en för henne eller honom uppgjord plan kan anordnas i samband med verkställigheten (skyddstillsyn med kontraktsvård).

En person dömdes för narkotikabrott och straffvärdet för brotten motsvarade fängelse i fem månader. Av utredningen om den tilltalades förhållanden framgick att hon hade en missbruksproblematik som krävde kvalificerad behandling. Som lämplig påföljd för henne föreslog frivården skyddstillsyn med kontraktsvård.

Den behandling som föreslogs och som den tilltalade samtyckt till var tidsmässigt mer ingripande än ett fängelsestraff utmätt efter brottslighetens straffvärde. Det var fråga om en behandlingstid om sammanlagt 13 månader av vilka sju med institutionsplacering.

Högsta domstolen – som konstaterar att en skyddstillsyn med kontraktsvård i princip inte bör väljas bort med hänvisning till att den är alltför ingripande – bestämmer påföljden till skyddstillsyn med kontraktsvård.