Frågan i Högsta domstolen var om ägaren av fastigheten var berättigad till ersättning för takraset enligt allriskmomentet i den kombinerade företagsförsäkringen. Detta aktualiserade frågor om hur försäkringsvillkoren ska förstås och särskilt vad som menas med att en skada ska vara oförutsedd.
– Försäkringsvillkoren var formulerade på ett komplicerat sätt, så att ett grundmoment täckte vissa naturskador, såsom snölast, och ett allriskmoment täckte andra skador, säger Svante O. Johansson, domare i Högsta domstolen. Men frågan var om grundmomentets regler uteslöt ersättning enligt allriskmomentet, fortsätter han. Domstolen behövde här tolka försäkringsvillkoren mot bakgrund av bland annat ordalydelsen och systematiken i villkoren, avslutar Johansson.
Högsta domstolen kom fram till att ersättning enligt allriskmomentet var utesluten endast för skadehändelser som omfattas av grundmomentet. Allriskmomentet kunde alltså omfatta skadehändelser med koppling både till snölast på tak och till bristande byggnadskonstruktion under förutsättning att skadan var plötslig och oförutsedd.
Att skadan skedde plötsligt var enligt Högsta domstolen klart. För att avgöra om skadan var oförutsedd måste det göras en objektiverad bedömning utifrån vad som typiskt sett är möjligt att förutse. I detta fall ansåg domstolen, bland annat med hänsyn till att den befintliga snölasten inte kan sägas ha varit onormal för årstiden, att skadan som orsakats av bristande byggnadskonstruktion i någon rimlig mening inte varit möjlig att förutse. Den var därför oförutsedd i försäkringsvillkorens mening. Ersättning ur allriskmomentet skulle därmed utgå för takraset.