Ett svenskt bolag avser att finansiera ett koncerninternt förvärv av aktier genom att ta upp ett lån hos ett annat koncernbolag, som är hemmahörande i ett annat land inom EU. Bolaget ansökte om förhandsbesked för att veta om räntan träffas av avdragsförbudet i 24 kap. 19 § första stycket inkomstskattelagen på den grunden att förvärvet inte anses vara väsentligen affärsmässigt motiverat. Om så var fallet undrade bolaget om det strider mot etableringsfriheten i EUF-fördraget att vägra bolaget avdrag.
Högsta förvaltningsdomstolen ansåg att ränteutgiften träffas av avdragsförbudet i den svenska bestämmelsen. Däremot ansåg domstolen att det skulle strida mot etableringsfriheten att vägra avdrag. Domstolen beaktade bl.a. att bestämmelsen enligt förarbetena inte är avsedd att träffa räntebetalningar som inte medför någon skatteförmån. Det fanns därför inte skäl att bedöma bestämmelsen på annat sätt än den s.k. undantagsregeln i 24 kap. 18 § andra stycket inkomstskattelagen. Den regeln har i tidigare praxis ansetts strida mot etableringsfriheten om den tillämpas i en situation där de involverade företagen skulle ha haft koncernbidragsrätt om de hade varit svenska.
En ledamot var skiljaktig och ansåg att ett vägrat avdrag inte skulle utgöra en inskränkning av etableringsfriheten.