Dom i mål om förvaring av skjutvapen

Huvudregeln i vapenlagen är att den som innehar ett skjutvapen ska ta hand om detta och hålla det under uppsikt. Möjligheten finns dock att förvara vapnet hos någon annan om innehavaren själv inte kan ta hand om det eller om det annars finns särskilda skäl (5 kap. 3 § vapenlagen). I målet hade en vapeninnehavare bosatt i Solna ansökt om förnyat tillstånd att förvara skjutvapen hos sin pappa i Varberg. Han hade sedan 20 år tillbaka beviljats flera, på varandra följande, tillstånd att förvara vapen där. Som skäl för den nu aktuella ansökan uppgav han bl.a. att vapnen uteslutande används vid jakt på jaktmarker i anslutning till föräldrahemmet. Polismyndigheten och förvaltningsrätten ansåg att det inte fanns särskilda skäl att låta honom förvara vapnen hos någon annan medan kammarrätten gjorde motsatt bedömning. Polismyndigheten överklagade till Högsta förvaltningsdomstolen och anförde bl.a. att den tid som förflutit sedan vapeninnehavaren flyttade från föräldrahemmet måste vägas in vid tillståndsprövningen. Högsta förvaltningsdomstolen uttalade att det av förarbetena kunde dras slutsatsen att syftet med bestämmelsen i 5 kap. 3 § vapenlagen är att möjliggöra förvaring av skjutvapen hos någon annan när sådan förvaring framstår som motiverad och mera lämplig än förvaring hos vapeninnehavaren själv. Enligt Högsta förvaltningsdomstolen kunde i regel så vara fallet när innehavaren avser att regelbundet bedriva jakt på en annan plats än där han eller hon bor och vapnen förvaras i anslutning till den platsen. Vidare uttalades att om det i en sådan situation inte finns några omständigheter som talar emot att det är motiverat och mera lämpligt att vapnen förvaras där jakten bedrivs i stället för hos innehavaren själv, bör kravet på särskilda skäl för förvaring hos någon annan därför anses vara uppfyllt. Högsta förvaltningsdomstolen konstaterade också att det inte fanns något hinder för att ge förnyade och upprepade tillstånd att förvara vapen hos någon annan så länge den beskrivna situationen består (HFD 2016 ref. 77). Högsta förvaltningsdomstolen gjorde därför bedömningen att det i detta fall fanns särskilda skäl för att låta vapeninnehavaren förvara sina vapen hos någon annan.