Högsta förvaltningsdomstolen
 

Dom i mål om assistansersättning

Mål: 2060-22
Försäkringskassan ska vid prövningen av en ansökan om fler timmar med assistansersättning göra en ny bedömning av om den sökande har rätt till assistansersättning enligt 51 kap. socialförsäkrings-balken och myndigheten är då inte bunden av en tidigare bedömning.

Målet gällde en person som sedan tidigare var beviljad assistansersättning och som ansökte om att beviljas fler assistanstimmar. Försäkringskassan avslog ansökan eftersom tillämpningen av ny rättspraxis innebar att de grundläggande behoven inte längre ansågs överstiga 20 timmar per vecka. Allmänna ombudet för socialförsäkringen överklagade Försäkringskassans beslut och ansåg att prövningsramen vid en ansökan om fler timmar med assistansersättning enbart bör avse om det finns en rätt till fler timmar på grund av ett utökat hjälpbehov. Försäkringskassan var därför, enligt allmänna ombudet, förhindrad att göra en ny bedömning av den försäkrades grundläggande behov med anledning av ändrad rättspraxis.

Högsta förvaltningsdomstolen konstaterade att en ansökan om fler timmar med assistansersättning innebär en begäran om ökning av en förmån. En begäran om en ökning av en redan utgående förmån är till sin karaktär lik en begäran om en förmån och bör behandlas som en sådan. Vid en ansökan om fler timmar ska Försäkringskassan därför göra en prövning enligt 51 kap. socialförsäkringsbalken av om det föreligger ett behov av personlig assistans och om förutsättningarna för att bevilja den tillkommande förmånen är uppfyllda vid prövningstillfället. Prövningen ska ske utifrån förhållandena såsom dessa ser ut vid tidpunkten för ansökan. Något hinder mot att tidigare beslut och underlag ingår i den prövningen finns inte, men vid prövningen av behovet av fler assistanstimmar ska även ny reglering på området samt ny rättspraxis beaktas. Vid prövningen är Försäkringskassan inte bunden av en tidigare bedömning beträffande rätten till assistansersättning.