Åklagaren åtalade en kvinna för grov misshandel bestående i att hon stuckit sin dåvarande make i magen med en kniv. Hon åtalades även för grovt barnfridsbrott eftersom åklagaren menade att parets son hade bevittnat händelsen. Kvinnan förnekade och menade att stickskadan måste ha uppstått genom att mannen tog tag i hennes handleder och drog henne mot sig.
Tingsrätten konstaterade att enligt det rättsmedicinska yttrandet var skadebilden förenlig även med den tilltalades uppgifter. Med hänsyn till det och vad som i övrigt hade framkommit ansåg domstolen att åtalet inte var styrkt och frikände kvinnan.
I hovrätten åberopades i huvudsak samma bevisning som i tingsrätten. Vid huvudförhandlingen genomfördes dock ett vittnesförhör via videolänk med den läkare som hade opererat mannen. Vid huvudförhandlingen i tingsrätten hade hans uppgifter enbart redovisats genom en uppläsning av vad som fanns antecknat i förundersökningsprotokollet.
Vid tidpunkten för huvudförhandlingen i hovrätten var läkaren häktad för grovt narkotikabrott, vilket åklagaren kände till. Även hovrätten hade kännedom om att läkaren var häktad men inte för vilken typ av brottslighet. Däremot hade försvaret inte fått någon information om att läkaren var häktad. Hovrätten, som bl.a. tog fasta på läkarens uppgift om att det sannolikt krävts viss kraft för att åstadkomma skadan, ändrade tingsrättens dom och dömde den tilltalade för grov misshandel och grovt barnfridsbrott till fängelse i två år.
För att en rättegång ska vara rättvis krävs att parterna är likställda i processen. Ett vittnesförhör får endast under mycket speciella förhållanden genomföras på ett sådant sätt att försvaret berövas möjligheten att ställa frågor som t.ex. syftar till att visa att den som hörs är allmänt opålitlig.
Åklagaren och den tilltalade var inte likställda i processen och den tilltalade hade inte fullgoda möjligheter att försvara sig mot åtalet. Bristerna var sådana att hovrättens dom undanröjdes och målet återförvisades dit