Den 7 november 2020 föll en 14 kg tung järnmeteorit ner på en fastighet i västra Uppland. Två geologer hittade meteoriten den 5 december 2020 och lämnade senare in den till Naturhistoriska riksmuseet. Efter att fastighetsägaren, genom sitt bolag, hade väckt talan om bättre rätt vid Uppsala tingsrätt fann tingsrätten att meteoriten inte blivit en del av den fastighet som den fallit på utan var lös egendom utan ägare och att äganderätten därför hade tillfallit upphittarna.
Hovrätten gör till skillnad från tingsrätten bedömningen att meteoriten, till följd bl.a. av att det saknas särskilda regler om meteoriter, blir en del av den fastighet som den faller på. Detta eftersom meteoriten består av ämnen som redan förekommer i jordytan och som till sin art och beskaffenhet inte enkelt kan skiljas från vad som vanligtvis är att betrakta som fast egendom i egenskap av en del av jorden.
- Vi har gjort bedömningen att det som ligger närmast till hands är att betrakta meteoriter eller rymdstenar som en del av fast egendom precis som andra stenar även om det intuitivt kan kännas som att en meteorit är någonting främmande för jorden, säger hovrättsrådet Robert Green.
Hovrätten har vidare funnit att allemansrätten inte ger var och en rätt att ta en meteorit från annans mark. Upphittarna av meteoriten hade även gjort gällande att det hade uppkommit ett avtal mellan dem och fastighetsägaren som medförde att de hade bättre rätt till meteoriten. Hovrätten menar dock att upphittarna inte har visat att det funnits något sådant avtal. Sammanfattningsvis anser hovrätten att fastighetsägaren, genom sitt bolag, har visat sig ha bättre rätt till meteoriten än upphittarna.
En av rättens ledamöter är skiljaktig och vill fastställa tingsrättens domslut.
Domen kan överklagas till Högsta domstolen senast den 18 april 2024. Kopior på domen kan beställas från hovrättens arkiv.