Om en skattskyldig tillgodogör sig en tillgång från sin näringsverksamhet för privat bruk ska detta beskattas som inkomst av näringsverksamhet (uttagsbeskattning). Uttag av tjänster, t.ex. privat nyttjande av en näringsfastighet, beskattas om värdet av tjänsten är mer än ringa. Två makar bedrev hästverksamhet på sin näringsfastighet. Skatteverket bedömde att verksamheten var hobbyverksamhet och uttagsbeskattade därför makarna för att de nyttjat stallplatser på fastigheten privat. Frågan var om uttagsbeskattning skulle ske med utgångspunkt i makarnas rätt att använda stallplatserna, så kallad dispositionsrätt, eller om beskattning skulle ske med utgångspunkt i hur stallet faktiskt nyttjats. Högsta förvaltningsdomstolen kom fram till att dispositionsrätt till en tillgång inte är nog för att uttagsbeskattning ska utlösas. Av lagtexten framgår det nämligen påpekade domstolen att den skattskyldige ska ha tillgodogjort sig en tjänst privat för att beskattning ska kunna ske. Det innebär också ansåg domstolen att det är det faktiska nyttjandet som ska ligga till grund för värderingen av uttaget. Målet återförvisades till Skatteverket för en prövning av vad som utgjort det faktiska nyttjandet och hur värdet av detta nyttjande ska beräknas.
Dom i mål om inkomstskatt
Fråga om uttagsbeskattning får grundas enbart på dispositionsrätt till en tillgång eller om det krävs att tillgången faktiskt nyttjas privat.