Högsta domstolen
 

Ett avgörande om penningtvätt

Mål: B 970-23
Högsta domstolen har i en dom lämnat vägledning när det gäller innebörden av rekvisitet ”härrör från brott eller brottslig verksamhet” vid penningtvättsbrott samt i bevisfrågor i anslutning till detta.

Ansvar för penningtvättsbrott förutsätter bl.a. att de pengar eller den egendom av annat slag som är föremål för en penningtvättsåtgärd härrör från brott eller brottslig verksamhet. Högsta domstolen slår i avgörandet fast att samma beviskrav som det som i allmänhet tillämpas i brottmål gäller i fråga om detta rekvisit. Ett påstående om brott eller brottslig verksamhet ska alltså vara styrkt.

När det görs gällande att egendom härrör från ett brott måste åklagaren visa att det handlande som har föregått penningtvättsåtgärden uppfyller rekvisiten för en brottsbeskrivning. Däremot behöver de närmare omständigheterna kring brottet, såsom tid, plats, brottsutbyte och gärningsman inte vara klarlagda.

Vad gäller ett påstående om att egendom härrör från brottslig verksamhet kan beviskravet vara uppfyllt även om det inte kan visas att det föregående handlandet utgör brott enligt en viss straffbestämmelse. I så fall måste det dock på annat sätt stå klart att egendomen har brottsligt ursprung. Så kan vara fallet om det framgår att egendomen härrör från en verksamhet som innefattar en viss typ av brottslighet, exempelvis förmögenhetsbrott. Det krävs inte att verksamhetens närmare inriktning eller omfattning är utredd.

I det mål som Högsta domstolen prövade hade en person åtalats för två fall av penningtvättsbrott. Han påstods ha upplåtit bankkonton för att ta emot pengar som härrörde från brott eller brottslig verksamhet. Domstolen finner att det är bevisat att pengarna härrörde från två bedrägeribrott. Personen döms därför enligt åtalet.