I samband med planläggning ska områden som är av riksintresse för kulturmiljövården skyddas mot åtgärder som påtagligt kan skada kulturmiljön. Detta framgår av en bestämmelse i miljöbalken. Planområdet gränsar till och ligger till en mindre del inom riksintresseområdet för kulturmiljövården Göteborgs innerstad samt i direkt anslutning till stadens historiska centrum.
Domstolen har inhämtat yttrande från Riksantikvarieämbetet och hållit syn på platsen. Riksantikvarieämbetets bedömning är att ett förverkligat planförslag skulle medföra förvanskning och därmed påtaglig skada på riksintresset.
Domstolen har, i likhet med mark- och miljödomstolen, gjort bedömningen att detaljplanen inte kan anses medföra en påtaglig skada på riksintresset. Domstolen framhåller att det i praxis betonats att det i första hand är länsstyrelsen, och inte kommunen eller enskilda parter, som ska bedöma frågan om skada på ett riksintresse. Länsstyrelsen har i detta fall bedömt att planen innebär en skada vad gäller den visuella påverkan men inte en påtaglig skada på riksintresset i miljöbalkens mening.
Domstolen konstaterar vidare att utpekandet av riksintresset för Göteborgs innerstad till stor del utgör en allmänt hållen beskrivning av bebyggelsen i staden där olika tidsepoker och byggnadselement pekas ut. Riksintresset är inte definierat på ett entydigt sätt, vilket, enligt domstolen, lämnar större handlingsutrymme för kommunen.
I sin bedömning framhåller domstolen att den nya bebyggelsens påverkan främst kommer vara på ett upplevelsemässigt plan, framför allt genom dess storskalighet och den visuella konkurrenssituation som uppstår mellan den äldre och den tillkommande bebyggelsen. Den omgivande miljöns värden, framför allt på Drottningtorget, kommer därmed att försvagas. Samtidigt, framhåller domstolen, kommer bebyggelsen framstå som en ny årsring, där dess gestaltning anpassas till men ändå avskils från den historiska bebyggelsen. Förståelsen för Drottningtorget som central samlingsplats och knutpunkt i staden, med utvecklingen av järnvägen som kommunikationsmedel, kvarstår enligt domstolen. Möjligheten att förstå stadens historiska utveckling kommer fortsatt vara tydligt läsbar.
Mot denna bakgrund har domstolen fastställt kommunens beslut att anta detaljplanen.