Arbetslöshetsersättning ska ge den enskilde ett skydd vid ofrivillig arbetslöshet. Den som själv försätter sig i arbetslöshet utan en giltig anledning kan stängas av från rätt till ersättning i 45 ersättningsdagar. En giltig anledning att lämna ett arbete är att den sökande av hälsoskäl inte kan återgå vare sig till sitt tidigare arbete eller till annat arbete hos arbetsgivaren.
En person hade under en längre tid inte arbetat utan i stället fått sjukpenning.
Försäkringskassan beslutade att personen inte längre hade rätt till sjukpenning och därefter sade den enskilde upp sig från sin anställning. Unionens arbetslöshetskassa beslutade att stänga av den enskilde från rätt till ersättning under 45 dagar eftersom personen inte hade haft en giltig anledning att lämna sin anställning.
Den enskilde överklagade till förvaltningsrätten som avslog överklagandet. Sedan den enskilde överklagat till kammarrätten beslutade domstolen att upphäva underinstansernas avgöranden avseende avstängning från arbetslöshetsersättning eftersom domstolen bedömde att den enskilde av hälsoskäl inte kunde återgå vare sig till sitt tidigare arbete eller annat arbete hos arbetsgivaren och att hälsoskälen var styrkta genom läkarintyg utfärdade innan anställningen upphörde. Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringen överklagade till Högsta förvaltningsdomstolen.
Högsta förvaltningsdomstolen konstaterade att vad som kan utgöra en giltig anledning inte anges i lagtexten. Av förarbetsuttalanden framgår dock att bedömningen av vad som utgör en giltig anledning för att sluta ett arbete på egen begäran är restriktiv. I 19 c § förordningen (1997:835) om arbetslöshetsförsäkring anges under vilka förutsättningar hälsoskäl kan utgöra en giltig anledning att lämna arbetet och hur den sökande ska styrka detta. Vad som krävs är att den sökande ska kunna visa att han eller hon på grund av hälsoskäl inte kan återgå till tidigare arbete eller till annat arbete hos arbetsgivaren och att hälsoskälen ska vara styrkta genom ett läkarintyg som har utfärdats innan anställningen upphörde. Enligt Högsta förvaltningsdomstolens mening får det anses ligga i sakens natur att hindret måste bedömas ha en viss varaktighet. Förordningsregleringen har getts en sådan utformning att den måste uppfattas som uttömmande.Det finns inget författningsstöd för att ställa upp krav på att den sökande ska ha uppmanats av läkare att lämna sitt arbete eller att det måste finnas ett samband mellan arbetet och hälsoskälen.
Den enskilde hade varit sjuk en längre tid och det hade bedömts oklart när personen kunde återgå till sitt arbete. Möjligheterna till omplacering var utredda. Personens hälsoskäl var styrkta genom läkarintyg som utfärdats innan anställningen upphörde. Mot den bakgrunden bedömde Högsta förvaltningsdomstolen att den enskilde haft en giltig anledning att lämna sitt arbete. Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringens överklagande avslogs.