Den som i ett ärende eller mål om skatt har haft kostnader för ombud, biträde, utredning eller annat som denne skäligen har behövt för att ta till vara sin rätt har rätt till ersättning, bl.a. om yrkandena i ärendet eller målet bifalls. Ersättning får inte beviljas i vissa situationer, exempelvis för kostnader som avser skyldigheten att lämna föreskrivna uppgifter. Ersättningen får även minskas om någon har varit försumlig eller orsakat att ärendet eller målet blivit mer omfattande än nödvändigt.
En person som av Skatteverket hade påförts inkomst av tjänst överklagade beslutet tillförvaltningsrätten som biföll överklagandet.
Förvaltningsrätten beviljade även personen ersättning för kostnader för ombud och utlägg med skäliga 482 500 kr. Både Skatteverket och den enskilde överklagade förvaltningsrättens dom i den del som avsåg ersättning för kostnader. Kammarrätten bestämde ersättningen för ombudskostnader till 48 000 kr och beslutade att ersättning för utlägg inte skulle medges. Som motivering i frågan om ersättning för ombudskostnader angav kammarrätten att personen genom sitt agerande orsakat eller i vart fall till stor del bidragit till processen. Personen kunde därför bara i mycket begränsad omfattning anses ha skäligen behövt ombud m.m. för att ta till vara sin rätt.
Högsta förvaltningsdomstolen konstaterar att det vid den skälighetsbedömning som ska göras inte ska beaktas om den enskilde kan sägas ha orsakat eller bidragit till processen genom att vidta skatteplaneringsåtgärder eller liknande. Vidare ger bestämmelserna om begränsningar i rätten till ersättning inte något stöd för att minska ersättningen i en sådan situation. Det finns således inte stöd i regleringen för att, på det sätt som kammarrätten har gjort i det här fallet, sätta ned ersättningen med hänvisning till att den skattskyldige genom sitt agerande skulle ha orsakat eller bidragit till processen. Målet visas åter till kammarrätten för att domstolen på nytt ska pröva frågan om ersättning för kostnader för ombud i förvaltningsrätten.