Ett bolag stämde staten varefter parterna ingick en förlikning som innebar att staten skulle betala ett visst belopp till bolaget. Bolaget hade anlitat en advokat som ombud i tvisten och ställt ut en fullmakt för honom. Innan förlikningsavtalet undertecknades uppmanade staten bolaget att utfärda en ny fullmakt för ombudet. Bolaget följde uppmaningen. Till skillnad från den tidigare fullmakten gav den nya fullmakten inte advokaten rätt att ta emot betalning för bolagets räkning. Den nya fullmakten överlämnades till staten via advokaten. Staten betalade därefter förlikningsbeloppet till advokaten, som dock inte betalade beloppet vidare till bolaget. Bolaget har gjort gällande att betalningen till advokaten inte skett med befriande verkan.
Högsta domstolen konstaterar att den omständigheten att en ny fullmakt utfärdades med en mer begränsad behörighet för advokaten inte innebär att den första fullmakten ska anses vara återkallad på föreskrivet sätt. Flera fullmakter med olika behörigheter kan gälla parallellt. Genom den nya fullmakten gav bolaget emellertid uttryck för att advokatens behörighet enligt den tidigare fullmakten inte lägre skulle gälla. Detta borde staten, som begärt en ny fullmakt, ha förstått. Staten kunde därför inte göra gällande den tidigare fullmakten. Det innebär att betalningen av förlikningsbeloppet till advokaten inte skedde med befriande verkan.