Högsta förvaltningsdomstolen
 

Domar i mål om arbetsgivaravgifter, inkomstskatt och skattetillägg

Mål: 6107--6109-23, 6110--6111-23
Fråga om beskattning av huvudaktieägare i fåmansföretag för medel som har betalats ut från företaget (jfr RÅ80 1:56).

Av rättsfallet RÅ80 1:56 följer att det finns en presumtion om att medel som har betalats till ett fåmansföretag, men som obehörigen har uteslutits från bokföringen i företaget, har stått till huvudaktieägarens förfogande och ska beskattas hos ägaren.

Frågan i målen var nu om, och i så fall under vilka förutsättningar, en motsvarande presumtion ska tillämpas vid utbetalningar från ett fåmansföretag.

Högsta förvaltningsdomstolen uttalade att presumtionen i rättsfallet RÅ80 1:56 bygger på tanken att huvudaktieägaren i ett fåmansföretag har kontroll över företagets medel och att den kontrollen får anses gälla både medel som betalas in till företaget och medel som betalas ut från detta. Om ett fåmansföretag betalar ut medel utan att utbetalningen tas upp i företagets redovisning bör det därmed kunna presumeras att huvudaktieägaren har tagit ut medlen. Detsamma bör gälla om
utbetalningen visserligen tas upp i redovisningen men det saknas bokföringsunderlag till stöd för utbetalningen, t.ex. i form av en faktura. Men även i det fallet att det finns ett bokföringsunderlag, men detta inte återspeglar verkliga förhållanden när det gäller vad utbetalningen avser eller till vem den har gjorts, finns anledning att presumera att medlen har tagits ut av huvudaktieägaren.

Det är Skatteverket som ska visa att de förhållanden som utlöser en tillämpning av presumtionen föreligger. Presumtionen ska inte upprätthållas när de utbetalda medlen har använts för att betala företagets utgifter eller rent faktiskt inte har stått till ägarens förfogande.

Högsta förvaltningsdomstolen bedömde i det aktuella fallet att det fåmansföretag som det var fråga om haft sådana utbetalningar av medel som gjorde att det kunde presumeras att huvudaktieägaren tagit ut medlen. Men eftersom det av utredningen fick anses framgå att huvudaktieägaren rent faktiskt inte hade förfogat över medlen fanns det inte skäl att upprätthålla presumtionen. Det innebar att det saknades grund för att påföra fåmansföretaget arbetsgivaravgifter och därtill hänförligt skattetillägg.

Samma dag avgjordes mål angående huvudaktieägarens inkomstbeskattning (mål nr 6110-23 och 6111-23). Som en följd av Högsta förvaltningsrättens dom rörande fåmansföretaget saknades grund för att beskatta huvudaktieägaren.