I mål om förbud för viss marknadsföring på grund av bristande reklamidentifiering i olika sociala mediekanaler av en influencer har Patent- och marknadsöverdomstolen bedömt att förekommande kommersiella och avsättningsfrämjande åtgärder som influencern vidtagit beträffande en näringsidkares produkter under och efter en utlandsresa kunde, till följd av de olika ersättningar som tillhandahållits av näringsidkaren och de kontakter som ägt rum mellan parterna, anses härröra från näringsidkaren i enlighet med ett ingånget marknadsföringsavtal. Åtgärderna utgjorde därmed marknadsföring för näringsidkaren i influencerns verksamhet. Till skillnad från underinstansen har Patent- och marknadsöverdomstolen bedömt att den omständigheten att det uttryckligen hade avtalats om betalning i pengar avseende två specifika inlägg på sociala medier inte innebar att uppdraget från näringsidkaren, annonsören, var begränsat till enbart de inläggen. Influencern har därför förbjudits vid vite av 500 000 kr att medverka till marknadsföring av de aktuella produkterna genom att på olika sociala mediekanaler utforma marknadsföringen, på sätt som skett, så att det inte tydligt framgår att det är fråga om marknadsföring.