Domstolen anser att verksamheten kan tillåtas med den begränsning av den årliga produktionen från 20 miljoner ton till 10 miljoner ton malm som bolaget justerat sitt yrkande till och med de cirka 60 detaljerade villkor med försiktighetsmått och begränsningsvärden som föreskrivs i domen. Delar av tillståndet får tas i anspråk även om domen överklagas.
- Målet har varit mycket komplicerat och materialet ovanligt omfattande. Det har varit en utmaning för parterna och domstolen att hantera det. Domstolen har efter genomgången av allt material kommit fram till att ansökningshandlingarna och det som redovisats vid huvudförhandlingen och i skriftväxlingen är tillräckligt för att pröva ansökan i sak. Kaunis Iron AB har utifrån det visat att verksamheten kan tillåtas, men domstolen bedömer att det krävs omfattande och stränga villkor för att göra det, säger rättens ordförande, rådmannen Emma Önneby.
-En stor del av prövningen har gällt frågan om utvinningsavfallsanläggningar för gråberg, anrikningssand och flotationssand är konstruerade på ett säkert sätt som också håller långsiktigt. Domstolen har gjort bedömningen att så är fallet men att det krävs detaljerade villkor och noggrann uppföljning säger tekniska rådet Camilla Wolf-Watz.
Prövningen har innefattat en bedömning av påverkan på Muonio älv som är utpekat som ett Natura 2000-område av både Sverige och Finland samt de miljökvalitetsnormer för vattenmiljön som gäller för älven och de mindre vattendragen, t.ex. Kaunisjoki och Aareajoki.
- Domstolen har bedömt att utredningarna i målet är tillräckliga och har landat i att verksamheten inte riskerar att påverka vattenkvalitet och det biologiska livet i älven och jokkarna som helhet på ett otillåtet sätt. - Bolaget har dessutom ålagts ett omfattande program med restaurering av myrmark och biotopförbättrande åtgärder på nästan 700 ha för att säkerställa att bevarandestatusen för skyddade växt- och djurarter såsom t.ex. sädgås och orkidéer inte försämras säger tekniska rådet Carl-Philip Jönsson. -Domstolen har kommit fram till att verksamheten utgör ett s.k. ”allt överskuggande allmänintresse” vilket är ett av kriterierna för att en artskyddsdispens ska kunna lämnas.
-Det uppstår vissa olägenheter för rennäringen, dels inom och i anslutning till verksamhetsområdet, dels genom störningar från transporter utmed de allmänna vägarna i riktning mot Svappavaara. Det blir även viss påverkan på naturvärden. Domstolen har emellertid kommit fram till att verksamheten inte påtagligt kommer att skada riksintressena, säger rådman Emma Önneby.
Mark- och miljödomstolens dom har meddelats efter nästan tre och ett halvt års handläggning, tre veckors huvudförhandling i Pajala, drygt två månaders domskrivning och genomgång av det omfattande materialet om drygt 1 200 aktbilagor. Ett flertal svenska och finska remissmyndigheter, Gabna sameby, Älvräddarna med flera finska och svenska organisationer och enskilda parter har motsatt sig ansökan och hävdat att ansökan och miljökonsekvensbeskrivningen varit bristfälliga och att ansökan borde avvisas eller i vart fall avslås.