Tingsrätten frikänner de två män som åtalats för mordet på Mariehem

Mål: B 2856-23
Tingsrätten har idag meddelat dom i målet rörande mord på Mariehem. Tingsrätten har vid en sammanvägning av den indiciebevisning som lagts fram funnit att åtalet för mord inte är styrkt.

Natten den 8 oktober 2023 mördades en man utanför porten till sitt hem på Mariehem. Han hade just innan gärningen haft en konversation med en användare på den krypterade appen Wickr och gått med på att möta upp den som skrev till honom. Tingsrätten har kommit fram till att den som skrev till målsäganden från Wickr inte nödvändigtvis måste varit en av gärningsmännen, att det inte är osannolikt att fler än de tilltalade haft tillgång till det aktuella kontot på Wickr samt att det inte är utrett vem eller vilka som skrev från kontot den aktuella natten. De åtgärder som de tilltalade vidtog efter mordet genom att fabriksåterställa sina telefoner och att en av de tilltalade gjorde sig av med de kläder han bar den aktuella natten har tingsrätten funnit besvärande för de tilltalade. De nämnda åtgärderna kan dock låta sig förklaras t.ex. av att de tilltalade varit delaktiga i mordet på annat sätt än som gärningsmän. En av de tilltalades DNA återfanns på målsägandens keps. Tingsrätten har kommit fram det inte går att avgöra när eller hur detta DNA hamnade på kepsen och att det kan finnas andra förklaringar till det än att den tilltalade är gärningsman.

– Vid en sammantagen bedömning kan konstateras att bevisningen i viss mån talar för att de tilltalade var inblandade i mordet. För en fällande dom krävs emellertid sådan bevisning på individnivå att det beträffande var och en är ställt utom rimligt tvivel att han är gärningsman. I detta fall går det inte att dra några bestämda slutsatser om vilken inblandning i mordet som just de tilltalade kan ha haft. Bevisningen som åberopats är inte tillräcklig för att det ska vara ställt utom rimligt tvivel att de tilltalade mördade målsäganden, säger rådmannen Caroline Isaksson.

Indiciebevisning

Bevisning brukar delas in i direkt och indirekt bevisning. Indirekt bevisning kallas också ofta för indiciebevisning. Med direkt bevisning avses bevis som är omedelbart kopplade till det som påstås i gärningsbeskrivningen. Ett vittne som anger att han eller hon har sett att det är just de tilltalade som har huggit målsäganden är ett exempel på direkt bevisning. Vid indirekt bevisning saknas motsvarande omedelbara samband mellan beviset och det som påstås i gärningsbeskrivningen; det betyder att det som framgår av beviset kan vara riktigt utan att det har gått till på det sätt som påstås i gärningsbeskrivningen.