Ett upplöst bolag kan som huvudregel inte uppträda som part i en rättegång. I praxis har dock avsteg gjorts från huvudregeln när det gäller mål om skattetillägg. Ett bolag som upplösts efter avslutad konkurs har ansetts berättigat till överprövning i förvaltningsdomstol med hänvisning till Europakonventionen. Däremot har ett bolag i en sådan situation inte ansetts omfattas av den rätt till en ny prövning i högre domstol som följer av sjunde tilläggsprotokollet till konventionen, eftersom undantag från den rätten får göras för mindre grova gärningar.
Efter att Europadomstolen i två rättsfall har belyst undantagsregeln i sjunde tilläggsprotokollet har Högsta förvaltningsdomstolen ansett att det finns skäl att på nytt överväga om ett upplöst bolag kan ha rätt till prövning i två domstolsinstanser i ett mål om skattetillägg. Högsta förvaltningsdomstolen konstaterar att vid bedömningen av om en gärning är mindre grov och därmed får undantas från rätten till prövning i mer än en domstolsinstans ska – utöver frågan om fängelse är en möjlig påföljd – omständigheterna i det enskilda fallet beaktas i ljuset av sanktionens syfte och omfattning.
Högsta förvaltningsdomstolen konstaterar att det följer direkt av lagstiftningen att ett beslut om skattetillägg innefattar en proportionalitetsavvägning och en prövning av omständigheterna i det enskilda fallet. Ett skattetillägg kan heller aldrig omvandlas till fängelse. Mot den bakgrunden saknas det skäl att frångå den bedömning som domstolen tidigare gjort, dvs att ett skattetillägg utgör en sanktion mot en mindre grov gärning. Det var därmed rätt av kammarrätten att avvisa överklagandet från ett upplöst bolag med hänvisning till att bolaget saknade partshabilitet. Högsta förvaltningsdomstolen avslår det upplösta bolagets överklagande.