Ett testamente efter en avliden person innehöll vissa förordnanden om en fastighet. Den som ansåg sig vara legatarie och ha rätt till fastigheten ansökte att dödsboet efter testatorn skulle avträdas till förvaltning av boutredningsman. Syftet med ansökan var att få till stånd till ett verkställande av legatet. Dödsboets enda delägare, den efterlevande makan, invände att ansökan skulle avvisas eftersom sökanden inte hade rätt till något legat utan var en efterarvinge som saknade behörighet att ansöka om boutredningsman.
En ansökan om boutredningsman prövas enligt ärendelagen. Handläggningen är av mer summarisk karaktär än enligt rättegångsbalken. De ställningstaganden som kan behöva göras inom ramen för ärendet avseende t.ex. ett testamente får inte rättskraft.
Mot den bakgrunden kommer Högsta domstolen fram till att ansökan ska prövas i sak eftersom de skäl som sökanden anför för sin behörighet inte saknar grund. Om förordnandet ska kunna verkställas är det nödvändigt att dödsboet avträds till förvaltning av en boutredningsman. Högsta domstolen bifaller därför ansökan.