Göteborgs kommun och en bostadsrättsförening ingick 1971 ett tomträttsavtal för parkeringsändamål. Av avtalet framgick att när tomträtten sades upp skulle tomträttshavaren ta bort parkeringsbyggnaderna. Och om föreningen inte gjorde det fick kommunen ta bort byggnaderna på föreningens bekostnad.
Föreningen ville att Högsta domstolen skulle fastställa att föreningen inte var skyldig att ta bort parkeringsbyggnaderna eller stå för kostnaden om kommunen tog bort dem. Föreningen menade att avtalsfriheten till tomträttshavarens nackdel är begränsad till det som uttryckligen anges i bestämmelserna om tomträtt. Eftersom villkoret avvek från de bestämmelserna kunde det inte göras gällande mot föreningen.
Högsta domstolen klargör att parterna har en förhållandevis stor frihet att utforma villkoren för tomträttsavtalet med hänsyn till omständigheterna i det enskilda fallet. Denna frihet har begränsats endast i vissa särskilt angivna avseenden. Villkoret var tillåtet eftersom någon sådan begränsning inte gjorts när det gäller tomträttshavarens skyldighet att ta bort egendom när avtalet upphör.