På förmiddagen den 22 mars 2024 ringde sonen till SOS Alarm och berättade att han och fadern hade blivit knivhuggna av två okända gärningsmän på uppfarten till deras då gemensamma bostad. Polis och ambulans kom till platsen, och det kunde kort därefter konstateras att fadern var död. Sonen hade en sårskada på ena benet och kördes till sjukhuset med ambulans.
Polisen började relativt snabbt att ifrågasätta sonens uppgifter om händelseförloppet, och misstankarna kom då i stället att riktas mot honom. Den 6 december 2024 åtalades sonen för mord.
Tingsrätten konstaterar i domen att det saknas vittnesiakttagelser och annan direkt bevisning till stöd för åtalet, och att åklagarens utredning består av teknisk bevisning och annan s.k. indiciebevisning. Tingsrätten konstaterar dock även att åklagarens bevisning är både gedigen och robust, och att den samlade utredningen är tillräcklig för fällande dom.
Tingsrätten kommer således fram till att det är ställt utom rimligt tvivel att det var sonen som dödade fadern. Tingsrätten finner också utrett att sonen dödade fadern med en bajonett, att sonen efter mordet gömde bajonetten i ett buskage i närheten av brottsplatsen och att sonen då också skickade ett meddelande till fadern i syfte att försöka skaffa sig ett alibi vid tidpunkten för mordet.
Omständigheterna vid mordet har enligt tingsrätten varit så kvalificerat allvarliga att påföljden ska bestämmas till livstids fängelse. Tingsrätten har särskilt beaktat att mordet riktats mot en närstående i nära anslutning till den då gemensamma bostaden, att mordet har präglats av brutalitet (tio hugg mot överkroppen med en bajonett), och att mordet har begåtts med avsiktsuppsåt, dvs. med direkt avsikt att döda. Det har också särskilt beaktats att fadern måste ha upplevt svår smärta efter knivhuggen och känt stark dödsångest.
Sonen förpliktas i domen att betala skadestånd till sin mamma och syster med sammanlagt 110 000 kr per person. Av beloppen avser 60 000 kr ersättning för personskada och 50 000 kr s.k. särskild anhörigersättning.