En kvinna som saknade bröstarvingar, men hade ett antal syskonbarn, förordnade genom ett testamente 2012 att all hennes egendom skulle tillfalla en ideell insamlingsorganisation. År 2017 upprättade hon ett nytt testamente där det angavs att i princip all hennes egendom i stället skulle tillfalla en vän. I testamentet angavs också att hennes syskon och deras avkomlingar inte skulle ärva henne och att det nya testamentet skulle ersätta tidigare upprättade testamenten.
Efter kvinnans bortgång återfanns i hennes bostad dels det sönderrivna originalet av 2017 års testamente, dels en kopia av detta där kvinnan hade antecknat att testamentet inte längre skulle gälla. I bostaden påträffades även ett kuvert som innehöll tre kopior av 2012 års testamente. Originalet av 2012 års testamente fanns i hennes bankfack.
Tvist uppstod mellan syskonbarnen och insamlingsorganisationen om kvinnan genom att återkalla 2017 års testamente hade tagit tillbaka sin återkallelse av 2012 års testamente.
Högsta domstolen klargör att för att ett testamente på nytt ska få giltighet krävs att det av omständigheterna framgår att detta var testators yttersta vilja. Det är den som påstår att testatorn har tagit tillbaka återkallelsen och att testamentet därför ska gälla på nytt som ska styrka detta.
I det aktuella fallet kom Högsta domstolen fram till att insamlingsorganisationen hade styrkt att 2012 års testamente gav uttryck för kvinnans yttersta vilja vilket innebar att detta på nytt hade fått giltighet.