Högsta domstolen
 

Högsta domstolen prövar den tilltalades skyldighet att ersätta staten för kostnad för offentlig försvarare

Mål: Ö 6196-22
En tilltalads skyldighet att betala ersättning för försvararkostnader har satts ned på grund av att brottsmisstankarna ursprungligen avsett fler brott än han sedermera dömdes för.

En person anhölls på grund av misstanke om grov kvinnofridskränkning och en offentlig försvarare förordnades för honom. Han åtalades sedermera för ett fall av misshandel av normalgraden och ett fall av ringa misshandel och dömdes slutligen för två fall av ringa misshandel till dagsböter. Den offentlige försvararen fick ersättning med knappt 34 000 kr i tingsrätten. Den tilltalade förpliktades att betala 20 000 kr av den kostnaden till staten. Han överklagade beslutet om ersättningsskyldighet men hovrätten avslog hans överklagande.

Högsta domstolen konstaterar att den tilltalade dömts för brotten och att utgångspunkten därmed är att han ska ersätta staten för försvararkostnaden. Att tingsrätten ändrat rubriceringen från misshandel till ringa misshandel i förhållande till den ena gärningen påverkar inte den bedömningen.

Den tilltalade var emellertid ursprungligen misstänkt för fler gärningar än han dömdes för. Högsta domstolen uttalar att den tilltalades ersättningsskyldighet endast bör omfatta brottsmisstankar som har lett till en fällande dom. Eftersom det ofta är svårt att särskilja försvararkostnader för olika brottsmisstankar måste nedsättningen i många fall grundas på en skälighetsbedömning.

Högsta domstolen finner – liksom tingsrätten och hovrätten – att nedsättningen bör göras med cirka en tredjedel, till 20 000 kr.

Högsta domstolen avslår överklagandet.