En man hade åtalats för medhjälp till mord och grovt vapenbrott. Påståendet var att mannen hade innehaft, transporterat och överlämnat ett skjutvapen till en person som i samma mål åtalades för mord. Genom att överlämna vapnet till den medtilltalade skulle mannen ha främjat den medtilltalades gärning. Tingsrätten dömde mannen för grovt vapenbrott men ogillade åtalet för medhjälp till mord.
Åklagaren överklagade och yrkade att mannen skulle fällas även för medhjälp till mord och att påföljden skulle skärpas. Även hovrätten ogillade åtalet för medhjälp till mord men skärpte straffet för det grova vapenbrottet.
Frågan i målet var om det varit möjligt för hovrätten att på det sättet ändra påföljden för det grova vapenbrottet.
Högsta domstolen kommer fram till att de båda åtalspunkterna har avsett en och samma gärning och att det därför inte funnits något processuellt hinder för hovrätten att döma på det sätt som den gjorde. Emellertid hade åtalets upplägg, överklagandets utformning och hovrättens huvudförhandlingsplan gett den tilltalade intrycket att det var fråga om två skilda gärningar. Det blev då en överraskning för honom att han dömdes till ett strängare straff trots att åtalet för medhjälp till mord inte bifölls. Hovrätten borde genom materiell processledning ha klargjort ramen för prövningen för parterna. Mot den bakgrunden undanröjer Högsta domstolen domen och återförvisar målet till hovrätten.