En person köpte en bostadsrätt och beviljades i samband med detta ett lån på drygt 1,5 miljoner kr. I låneansökan angavs att bolånekunden hade en betydligt högre inkomst än i verkligheten. Vidare lämnade kunden felaktiga uppgifter om att han saknade andra skulder och att han hade fast anställning hos ett byggföretag. Tillsammans med ansökan ingavs falska lönebesked och arbetsgivarintyg.
När banken senare fick kännedom om att oriktiga uppgifter och falska handlingar hade använts sade banken upp lånet. Avvecklingen av kreditförhållandet innebar ingen faktisk förlust för banken.
Målet gäller främst när ekonomisk skada uppkommer för långivaren när oriktiga uppgifter och falska handlingar har legat till grund för beviljandet av lånet.
I avgörandet konstaterar Högsta domstolen att skada vid kreditbedrägerier föreligger om långivaren till följd av ett vilseledande får en mer osäker fordran än vad som kan bedömas utifrån uppgifterna i låneansökan, eller med andra ord att den beviljade krediten inneburit en större risk för förlust än vad som funnits anledning att räkna med. Redan risken för slutlig förlust innebär ekonomisk skada vid bedrägeri. Så är fallet även om förlusten aldrig faktiskt realiseras. En säkerhet i form av en pant får sällan någon betydelse för skadebedömningen.
Bolånekunden döms därför för bedrägeribrott. Eftersom falska handlingar använts döms han för grovt bedrägeri medelst brukande av falsk handling. Påföljden bestäms till villkorlig dom och böter i enlighet med hovrättens dom.