En biträdande jurist vid en advokatbyrå förordnades som offentligt biträde i ett mål om psykiatrisk tvångsvård. Under handläggningen i kammarrätten avslutade den biträdande juristen sin anställning vid advokatbyrån. Kammarrätten avgjorde målet utan att besluta om ersättning till biträdet. Dagen därpå inkom en kostnadsräkning avseende den biträdande juristens kostnader i målet. Kammarrätten avvisade begäran om ersättning såsom för sent inkommen.
Advokatbyråns företrädare överklagade kammarrättens avvisningsbeslut och uppgav att han var ombud för den biträdande juristen. Högsta förvaltningsdomstolen förelade företrädaren att inkomma med en fullmakt som visade att han hade rätt att föra den biträdande juristens talan. I svar på föreläggandet uppgav företrädaren att ersättningsanspråket framställdes för advokatbyråns räkning.
Högsta förvaltningsdomstolen konstaterade att ett förordnande som offentligt biträde är personligt, dvs. i detta fall var förordnandet knutet till den biträdande juristen och inte till den advokatbyrå som denne varit anställd vid. Advokatbyrån hade därför inte rätt att överklaga kammarrättens avvisningsbeslut. Högsta förvaltningsdomstolen avvisade advokatbyråns överklagande.